I want to be an Indian
2007. Colourphoto, feathers from budgies, pearls, leather, glass, wood etc.
Our dear budgie Kevin was model for the portrait.
Suites a bird perfectly!
Our dear budgie Kevin was model for the portrait.
During a long period of time, approx. five years, I collected my kids budgies feathers for this work.
Text in Swedish:
Den lilla skulpturinstallationen I want to be an Indian består av flera olika element; podiet och glaskupan som skapar den museala inramningen och känslan av kuriosa kabinett, de bruntonade fotografierna med porträtt på undulater och så en liten, liten fjäderskrud av undulatfjäder, gjord föra att exakt passa en undulats huvud. Fjädrarna samlades under flera år från konstnärens barns egen undulat, den numera framlidne Kevin.During a long period of time, approx. five years, I collected my kids budgies feathers for this work.
Verket handlar om frihet och längtan, och rätten att vara den man är ämnad att vara. Som våra husdjur kan ibland också ge upphov till ett visst mått av samvetskval – har vi rätten att hålla andra varelser hos oss, trots omsorg och kärlek? Motsättningen i uttrycket ”the wild and the domestic” ger sig till känna extra tydligt i förhållandet till de keldjur och sällskapsdjur som människan domesticerat för sitt eget nöjes skull.
I de bruntonade fotografierna finns också en referens till de tidstypiska indianporträtt frånframför allt den amerikanska kontinenten, på 1800-talet och i början av 1900-talet. De togs av ditresande fotografer i syfte att dokumentera och kartlägga den ursprungsbefolkning som bott där sedan urminnes tider. De porträtten har ofta en stark utstrålning; frihet och stolthet men också blandat med en gnutta sorg.